Bett blev bettlöst och nu blir det beduin, professor emeritus Robert Cook!

2009 upptäckte min veterinär, tillika hästtandläkare, att min travhäst ”Örjan” hade överrörliga käkleder. Detta förklarade hästens totala fokus på att hålla sig absolut rakt bakom bettet och även hans ändrade rörelsemönster när man flyttade honom i sidled – spårbyte under löp.

Fick rådet – av annan veterinär – att sätta på hästen ett skarpare bett och att skaffa en kusk som lärde sig att köra Örjan utan att störa munnen och därmed rörelsemönstret. Kusken Lotta hade jag redan men vilket bett skulle jag använda?!

Kom i kontakt med amerikanske veterinärprofessor Robert Cooks och hans forskning när jag sökte förstå innebörden – för hästen – av ett skarpare bett. Vari låg skärpan? Cook skickade mängder av forskningsrapporter som jag läste och så sa han:

– Ta bort bettet!

http://horsequality.se/bettrelaterade-beteendestorningar/

http://butik.horsequality.se/manniska-hast-interaktion-samspel-med-hasten/utbildningsmaterial/bettrelaterade-problem-utbildningsplansch/

Men travreglementet krävde bett så jag började med att starta med en ”ombyggd” xylophoniagrimma – och Örjan och Lotta vann direkt. Så bara denna lilla förändring – i munhålan –  gjorde det lättare för hästen att prestera.

skogans surprise-2009-03-23_1000 m

 

 

 

 

Men jag hade ju läst på och diskuterat mycket med Cook och insåg att det gick att få till en ännu bättre lösning. Tillsammans med Cook utvecklades Harness Horse Bitless Bridle – HHBB-huvudlaget – och Örjan fick ställa upp som både försökskanin och utvärderare.

http://butik.horsequality.se/hast-till-nytta-for-hasten/hhbb-huvudlag-trav/

 

 Huvudlaget uppfyllde reglementet MEN finessen var att hästen kunde ha bett i munnen – bettkravet därmed uppfyllt – även om bettet inte användes! Jag kunde alltså ställa in hur stor del av tömtrycket som skulle nå munhåla respektive huvudlagets nosrem och crossunder-remmar.

Och den designen var ju bra för Örjan men så förbjöds huvudlaget i tävling! Från hösten 2012 fick man inte starta med huvudlaget trots att det uppfyllde tävlingsreglementets bettkrav.  

Jag valde då en annan väg – Örjan och mina andra hästar skulle inte behöva starta med bett och själv ville jag hantera dem bettlöst. Så jag har alltså travhästar som inte jobbar på travet om man så säger.

Så till Cooks historia.

1985 befinner han sig i Kuwait och undersöker munnen på en beduins häst och får ett beduinhuvudlag i gåva. Cook hänger huvudlaget på en krok hemma på väggen och där hänger den och samlar damm till hösten 2014 då Cook inleder en dialog med en distansryttare från Nya Zeeland. Ryttaren tävlar i distans och använder Cooks Bitless Bridle för ridhästar. De resonerar om olika typer av bettlösa huvudlag som funnits genom årtusenden och kommer in på beduinerna och det slutar med att Cook skickar sin gåva till Nya Zeeland. 

Huvudlaget gör direkt debut i en distanstävling om 40 km och ekipage går i mål på 150 minuter – 30 minuter snabbare än idealtiden – och passerar veterinärkontrollerna utan problem. Hästen hade själv fått välja tempo och reds på helt lösa tyglar hela banan runt. Cook ber mig kontakta Nya Zeeland vilket jag gör och nu väntar jag på ett beduinhuvudlag som nya zeeländaren tillverkar åt mig.

Så, mitt nästa steg – med hjälp av Cook och nya zeeländaren – är att undersöka om det går att köra med beduinhuvudlaget.  Att hästarnas prestationsförmåga ökar när bettet tas bort vet vi ju redan. Och hästarna tycker garanterat att bettlösa alternativ är att föredra.

OM du som läser detta vill förmedla tankar och erfarenheter så hör gärna av dig till mig Kerstin via kontakt@horsequality.se

Ha det gott!

/Kerstin Kemlén